Mat, massa mat

Jag har nu jobbat min första vecka som webbredaktör på Sveriges största matsajt. Det är mycket att lära sig, men otroligt kul. Jag kan knappt förstå att jag får betalt för att skriva om mat och titta på bilder av vackra recept. Häromdagen var jag på papperstidningens redaktion och kollade in deras provkök och rekvisitarum. De provlagar alla recept själva. Hur kul skulle inte det vara att jobba där?! Nu vet jag vad jag ska jobba för.

Sjukt irriterande

Det kliar i mina fingrar. Min nya spis har äntligen kommit, men det visade sig att den j-vla spisen levererades utan sladd (hur tänkte de då, undrar man i sitt stilla sinne). Så nu måste jag få hit en elektriker som kan installera min spis innan jag kan använda den.

Det betyder att jag just nu inte kan baka eller laga mat. Jag kan inte ens steka en omelett eller koka pasta. Och på lördag tänkte jag bjuda några vänner på tårta. Som tur är har jag redan bakat tårtbottnarna och fryst in dem. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra fyllningen - vit chokladmousse. Jag behöver nämligen koka upp grädde och smälta chokladen i den. Dessutom hade jag tänkt att baka en födelsedagstårta till min familj. Antingen får jag göra någon annan fyllning och strunta i födelsedagstårtan eller så kanske jag får låna min söta snälla kompis Cissis spis imorgon.

Wtf!

I lördags gjorde jag ännu en omgång cupcakebites (jag kan inte låta bli, de är sååååå goda). När jag tittade över till min nästan granne Pontus igår tog jag med mig några. Vet ni vad killen sa?! "De ser ju ut som ollon!". Alltså, vad är det med folk. De ser ut som små cupcakes - inte bröstvårtor och definitivt inte som ollon!

Let them eat cake!

På det spanska bröllopet bjöds gästerna inte på bröllopstårta. Istället serverades en (ledsen, men ganska ful) chokladefterrätt som såg ut som en pyramid. Eftersom kocken gått hem och ingen annan hade koll på vad den innehöll så kunde jag inte äta den. Det gör faktiskt ingenting, efterrätten var dekorerad med lite spritsad grädde (från burk, kan jag lova) och några klickar med röd och grön sås (som enligt vissa enbart smakade karamellfärg).

Men brudparet ska ha en bröllopsfest i Sverige också och gissa vem som ska baka bröllopstårtan? Ja, just det - moi. Eftersom jag inte känner mig helt säker på bröllopstårtor än ska jag baka en massa cupcakes och bara göra en liten bröllopstårta som de kan skära. Allt som krävs är att man hyr en ställning och vips så ser det väldigt festligt och professionellt ut. Det är bara för de nygifta att bestämma smak och färger och så börjar jag baka. Jag ska nämligen baka runt 100-120 cupcakes. Det är förvisso ett tag dit, men det är ju nästan lika bra att börja och frysa in dem. De klarar sig i frysen i mer än två månader. Frostingen gör jag precis innan så klart. Jag föreslår blåbärscupcakes med citronfrosting. Eller kanske halloncupcakes. Frostingen skulle kunna vara vit eller svagt ljusrosa. Choklad är uteslutet eftersom bruden är allergisk mot det och jag tycker att hon åtminstone ska kunna äta den här efterrätten.Så här kan det se ut. Fast jag skulle ju helst ha allting i samma färg, det här ser lite galet ut. Men ni förstår väl poängen. Den här bilden är från Crumbs & Doilies Bakery i London.

Den perfekta tuggan

En inte så perfekt bild av en perfekt tugga

Min vän Cam letar ständigt efter den perfekta tuggan när hon äter. En perfekt tugga innehåller lite av allt som finns på tallriken. Helst ska allt skäras till i lika stora bitar också. Det är en ganska rolig idé hon har fått för sig. När hon får in maten sitter hon en stund och tittar på tallriken innan hon skär upp allt i, helst, exakt lika stora bitar. Därefter tar hon en liten bit av allt på gaffeln innan hon äter. Jag är inte så mycket för att blanda, men jag gillar hennes tanke.

En gång åt hon inte upp tomaterna på sin tallrik med motiveringen; "det fanns inga perfekta tuggor kvar när jag såg att det fanns tomater också". Väldigt spännande resonemang.

Här har hon delat upp fikonmarmeladen i perfekta bitar, så att varje tugga får exakt lika mycket marmelad och ost. Love it!

Jamon y queso, queso y jamon...

Den här tålmodiga mannen stod i flera timmar och skar till jamon serrano åt alla bröllopsgäster. Det gick åt minst två ben.

Under min Spanienresa blev det ett evinnerligt snacksande. Vi åkte på torsdagseftermiddagen och på planet åt jag en smörgås. När vi kom fram till El Escorial sent på kvällen åt vi tapas (stora tapas, I might add - det räckte och blev över med tre tapas åt fyra personer). På fredagen åt vi lite ost, bröd och serranoskinka innan vi begav oss på fest. Där blev det ytterligare lite ost, serranoskinka, bröd och chorizo.

Dagen D, lördagen, inledde vi med lite - ja, just det - ost, serranoskinka och bröd. Därefter var det ju bröllop och efter ceremonin minglades det i två-tre timmar. Vi bjöds på fantastiska tapas; manchegoost, serranoskinka, calamares, tortilla etc. Mycket snacksande blev det. När vi äntligen satte oss ned för middagen blev det en ordentlig köttbit. Jag och min mage kände oss evigt tacksamma. Äntligen en stadig måltid efter tre dagars snacksande.

Under söndagen blev det faktiskt lite mer ordentligt ätande, pasta till lunch och en galet torr kyckling med några få pommes frites till middag.

Men hela helgen undrade jag - var är grönsakerna? Jag tror att jag åt sammanlagt två tomater under hela helgen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att äta en sallad. Varför får inte spanjorer skörbjugg?

My cupcakes bring all the boys to the yard.

Bilden på t-shirten kommer från det här stället

Den här tischan vill jag har i födelsedagspresent. Jag fyller år om knappt två veckor, kära bloggläsare. Bara så ni vet.

Que....?

1. Så här brukar inte mina salamismörgåsar se ut. Tyvärr kan inte bilden göra den rosa färgen på salamiröran rättvisa. Smörgåsen (som hade kanterna bortskurna!) såg mer ut som en tårtbit. Jag blev inte sugen.

2. Vad är grejen med spanska servetter? De är som små läskpapper som suger upp fett bra, men totalt värdelösa till allt annat.

3. En liten tapas med ägg blandat med något pölsaliknande. Ganska skumt, men rätt gott tyckte jag.

4. Aceitunas violadas - våldtagna/misshandlade oliver. Grön oliv med en cornichon instucken. Inte särskilt aptitretande namn. (Tyvärr glömde jag fota dem)

Hiatus

Ledsen för det långa blogguppehållet, men jag har varit på bröllop i en by utanför Madrid. Det finns massor att säga om spansk mat, så snart kommer foton och bloggposter en masse. Håll ut!

Sugar, sugar

Jag ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilden, den är tagen med mobilen i dåligt ljus.

Idag är mina händer blågröna. Jag färgade nämligen sockerpasta och gjorde dekorationer igår. Det är väldigt svårt att få en jämn färg på sockerpastan, dessutom är färgen svår att få bort. Det går väl att använda plasthandskar, men plasten klibbar in i sockerpastan och ger den smak av latex. Och det är inte så gott. Jag tror att jag köper färdigfärgad sockerpasta i fortsättningen.

Anyway, jag gjorde dekorationer till min födelsedagstårta. Jag fyller år om ett par veckor och min plan är att göra min första tårta som är täckt med sockerpasta. För att det inte ska ta allt för lång tid att göra själva tårtan förbereder jag det som går. Ikväll tänkte jag baka tårtbottnar och frysa in. Dekorationerna görs med fördel ett tag innan och läggs för att torka i burkar. Så när det är dags att göra tårtan behöver jag bara göra fyllningarna (tänkte på vit chokladmousse och hallon), kavla ut sockerpastan och täcka tårtan med den. Och så dekorera tårtan förstås. Det borde väl inte vara så svårt?!

Hmm. Jag ska nog baka en laddning blåbärscupcakes och frysa in för säkerhets skull.

På tiden

Idag har jag köpt en ny spis. Det var verkligen dags, min gamla spis var en skruttig 50-centimeters kvarleva från 1970-talet. Den nya spisen har varmluftsugn (vilket säkert de flesta har nu för tiden) vilket innebär att jag kan grädda flera saker samtidigt. Jippie!!!

Så kan det gå

Så här kul kan man ha på ett sjukhus fastän man har en nål inkörd i armen och svårt att andas.

Jag hade en minst sagt intressant kväll igår. Jag var på en studentmottagning och det serverades buffé. Eftersom värden sa att ingenting innehöll jordnötter vågade jag mig på det mesta. Det fanns några kycklingspett som såg lite misstänksamma ut, men eftersom de lovat att allt var jordnötsfritt tänkte jag 'what the hell' och tog ett. Det borde jag inte gjort. Troligen innehöll marinaden jordnötsolja.

Cirka tio sekunder efter att jag ätit klart började det klia riktigt ordentligt i min hals och jag kände hur jag började få svårt att andas. Min syster följde med mig ut och tog lite luft, och jag tog några starka allergitabletter. Eftersom det inte hjälpte, var jag tvungen att kräkas och få upp allt. När jag kom ut från toaletten tog min syster en snabb titt på mig och sa: 'Nu åker vi till sjukhuset. Nu.'

En kvart senare låg jag på en brits på Södersjukhusets akutmottagning. jag slapp tack och lov adrenalinspruta den här gången, men jag behövde en massa kortisontabletter. Drygt fem timmar senare kunde jag lämnas sjukhuset. Tack vare att min söta lillasyster satt med mig hela tiden var det inte så jobbigt. Hon hade det dock lite värre. Jag fick ligga på en brits och hon fick sitta på en trästol. Jag vilade och hon såg en 85-årig gammal dam dö.

Jag vet ju att jag är superallergisk mot jordnötter och jag tjatar rätt mycket om det. Men det finns en anledning. Det är ju inte så att jag tycker att det är kul att sitta på sjukhuset med dödsångest för att någon har ätit jordnötter i min närhet eller att något innehöll spår av jordnötter fastän det inte skulle det. Om jag hade bott i USA hade jag snart varit ekonomiskt oberoende.

Husmorstips

Min kollega Sussi har alltid en massa husmorstips som hon gärna delar med sig av. För någon vecka sedan tipsade hon mig att inte slänga den köpta kruksalladen när den var slut. Det är bara att sätta den i en kruka och så växer den upp flera gånger till, påstod hon. Jag tog hennes råd och bara efter några dagar hade salladen vuxit till sig lite. Perfekt för mig som äter mycket sallad.

En typisk måndagskväll

Igår kväll hade jag tvättid. Jag hade ingen lust alls att tvätta, men tvättkorgen var full och det var minst en vecka till nästa lediga tid, så jag var tvungen. För att få mig själv på bättre humör bakade jag lite. Jag hittade ett recept på salami- och fetaostfyllda piroger på Alltommat.se. Perfekt att frysa in och ta fram till nästa picknick. Det blev fyra ganska stora piroger, som med lite sallad till funkar som en lättare huvudrätt. Eftersom man använder färdig pizzamix gick det supersnabbt att göra. Nästa gång tänkte jag göra dem mindre, det är lättare att ta med och passar bättre som plockmat.

Det blev fyra piroger, men en åt jag till middag. Resterande tre frös jag in och tänkte ta med nästa gång jag har picknick.

Operation: frystömning

I helgen har jag i ett försök att frigöra lite plats i min överfulla frys bjudit familj och vänner på rabarbercupcakes och vit chokladmousse- och jordgubbsmoussetårta.


I lördags kväll grillade jag med några vänner och trots att vi alla var proppmätta efter maten fick vi alla i oss en rabarbercupcake med vaniljvisp och grädde. Cupcakesen monterade jag på plats. De var supersöta och goda. En perfekt avrundning på en väldigt trevlig kväll.


I söndags var jag på middag hemma hos mina föräldrar. Trots att jag förvarnat om att jag skulle ha med efterrätt så hade min mamma bakat en rabarberpaj. Wtf, tänkte jag. Hennes argument var att vi kunde börja med pajen och efter middagen kunde vi äta min tårta. Jag kände mig lite motarbetad och började gnälla. Så vi åt min tårta både före och efter middagen. Till och med min största kritiker - min far - tog minst två bitar tårta. När vi var klara var det bara kvar en liten bit av tårtan. Det kändes som en liten upprättelse. Tårtan dekorerade jag med björnbär. Det blev snyggt och bröt av bra mot den söta tårtan.