Den här tålmodiga mannen stod i flera timmar och skar till jamon serrano åt alla bröllopsgäster. Det gick åt minst två ben.Under min Spanienresa blev det ett evinnerligt snacksande. Vi åkte på torsdagseftermiddagen och på planet åt jag en smörgås. När vi kom fram till El Escorial sent på kvällen åt vi tapas (stora tapas, I might add - det räckte och blev över med tre tapas åt fyra personer). På fredagen åt vi lite ost, bröd och serranoskinka innan vi begav oss på fest. Där blev det ytterligare lite ost, serranoskinka, bröd och chorizo.
Dagen D, lördagen, inledde vi med lite - ja, just det - ost, serranoskinka och bröd. Därefter var det ju bröllop och efter ceremonin minglades det i två-tre timmar. Vi bjöds på fantastiska tapas; manchegoost, serranoskinka, calamares, tortilla etc. Mycket snacksande blev det. När vi äntligen satte oss ned för middagen blev det en ordentlig köttbit. Jag och min mage kände oss evigt tacksamma. Äntligen en stadig måltid efter tre dagars snacksande.
Under söndagen blev det faktiskt lite mer ordentligt ätande, pasta till lunch och en galet torr kyckling med några få pommes frites till middag.
Men hela helgen undrade jag - var är grönsakerna? Jag tror att jag åt sammanlagt två tomater under hela helgen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att äta en sallad. Varför får inte spanjorer skörbjugg?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar